Ja, hur detta känns är ju en fråga där varje gravid kvinna såklart känner olika så därför kan jag bara helt och håller gå efter hur det känns just för mig. Har du en annan upplevelse så hade det också varit roligt att läsa! :) Vad som dock brukar vara ett gemensamt ord för hur det börjar att kännas är just att det fladdrar till i magen. När detta kommer är också väldigt olika. Då man brukar kunna känna fladdret (enligt alla olika sajter) är någon gång mellan vecka 16-20. Dock vill jag verkligen förtydliga att detta inte alls är något som är hugget i sten då det finns en mängder av olika saker som kan avgöra när man känner av det. Man behöver alltså inte få panik om fladdret inte är där på sekunden när gravidappen slår om från v15 till v16. En del kan nämligen känna det flera veckor senare och några betydligt tidigare så det är bara att låta kroppen jobba på som den vill och ta emot det när det väl kommer :)

Såhär beskriver jag FLADDRET: Testa att spela piano med dina fingertoppar lätt på magen nedanför naveln, försök att föreställa dig de små vibrationerna inuti magen.

Jag började känna i v16 som att jag hade fiskar som simmade runt i magen. Också som att det var luftbubblor som spräcktes (ej gaser...) Extra tydligt var det en dag när jag hade varit på ett möte i Göteborg och sedan satt på tåget påväg hem. Då fick jag hålla handen för magen och i ca 15 minuter kurrade? fladdrade och bubblade magen. Jag tänkte att wow, det här kan nog vara just det där omtalade fladdret men stensäker kunde jag inte riktigt vara. Sedan fortsatte fladdret och kom tillbaka 1-3 gånger per dag som lite bubbel, dock inget man kunde se eller känna utanpå magen.

Såhär beskriver jag BUFFAR/LÄTTARE SPARKAR: Som när man känner pulsen x 10. Håll två fingrar mot din hals där du känner halspulsådern. Tänkt dig en puls som en liten buff/spark fast betydligt starkare. Om pulsen i halsen är "stor" som en ärta så är buffen i magen mer som en pingisboll (jag har kämpat för att komma på en bra jämförelse och blev så glad när jag kom på pulsen haha!)

Det jag känner idag är att det har utvecklats från fladdret till små buffar/lättare sparkar. Jag känner det tydligt och känner att det absolut är en liten krabat som har myror i benen precis som sin mamma. Buffarna/sparkarna kommer flera gånger per dag men känns tydligast när jag rör mig och sedan sätter mig eller lägger mig ner. Jag lägger ofta handen på magen då vilket gör att det känns tydligare. Vi har tyvärr inte lyckats tajma in Alex hand än då buffarna kommer ganska oregelbundet. Ibland kan det komma flera små på rad och ibland en ensam box. Vad som kan kännas lite obehagligt är när jag ligger på magen och lillen rör sig ordentligt. Då vänder jag mig ofta om på rygg och klappar på magen istället :)

Hoppas ni tyckte det var roligt att läsa, det här var själv något jag gärna hade velat läsa om innan jag blev gravid :).

Stor Kram!

Idag ville jag inte riktigt köra från parkeringen när lillen kom och sa hej

Likes

Comments

Hej!

Idag blev det inte bara jobb på Waynes med Sanne utan även inköp av ett par nya skor! Dessa skor från Reebok har jag även i vitt och har varit väldigt nöjd med, så det kändes som ett enkelt beslut att köpa även ett par svarta nu till hösten. Då dom har varit slut överallt i Stockholm så var det en väldigt stor lycka att se dom på hyllan här i Halmstad! :) Kommer att bo i dessa då jag inte riktigt kan använda min vanliga skogarderob till hösten, då nästan varje par skor har klack och jag nu behöver mjuka dojor för mitt bäcken och mina fogar. Dessa skor för 799kr kan jag varmt rekomendera till dig oavsett om du är gravid eller inte! :)

Här kommer lite bilder från dagen!

Kram Jen

Likes

Comments

Godmorgon från mig och bumpis!

Jag har verkligen så himla svårt att ta fina bilder just nu eftersom att vi är mitt i flytten. Därför jag har recapat med mina mobilbilder de senaste dagarna haha. Fick ett ryck i morse att näe, en liten fin bild på magis måste jag ändå försöka få till nu. Alla mina kläder ligger nerpackade i kartonger i mamma och pappas garage, alla våra möbler och allt vi äger är kvar uppe i Stockholm och ska hämtas i helgen så just nu har vi en vecka då vi mellanlandar och sover hos mina föräldrar tills att vi flyttar in i vår nya lya till helgen. Längtar tills vi har fått allt på plats igen med nytvättade kläder i garderoberna, möblerna på plats, veckomatsedlar och att jag kan fortsätta att använda min kamera flitigt. Bättre är påväg så att säga :)

Nu har jag precis lagt över lite filmklipp från kameran till datorn som ska klippas ihop inför kommande Gravid vecka för vecka video. Den här veckan kommer jag bland annat att visa er hur jag stylar en vanlig basklänning både till vardag, jobb och fest så att det funkar både för er som inte är gravida och för er med större bebismagar =) Hoppas ni tycker att det blir kul att se när den videon släpps på fredag!

Idag vid 12 så möter jag min vapendragare Sanne i stan och så ska vi sätta oss på ett fik och jobba hela eftermiddagen. Hon med bröllopsbilder och jag med företaget. Just nu håller jag ensam i rekryteringen av en skribent och bloggare och har hittat en kanonskribent som vi skriver avtal med nu i veckan. Nu är det alltså bara att dyka in i ansökningarna för bloggtjänsten - vilket är en heeeel del :)

Ha en bra dag, snart tänkte jag berätta lite mer om hur sparkarna/fladdret känns!

Kram Jen

Likes

Comments

Första ultraljudet gjordes alltså i kombination med att vi gjorde KUB- testet i v12-13 då man främst skulle mäta barnets nacke.

Jag och Alex kommer till barnmorskemottagningen på Liljeholmen i Stockholm redan runt 8.30 på morgonen (hade tid kl 09.00) då vi var rädda att hamna i bilköer och därmed missa vår tid. Jag var KALASnervös innan. På riktigt, ett riktigt nervvrak haha. Jag vet inte riktigt vad jag var nervös för men känslan jag hade var att jag hade hittat på att jag var gravid. I 12 veckor var resultatet från graviditetstestet, utebliven mens och hur kroppen hade mått "det enda" man hade att gå på. Jag började alltså få en känsla av att jag inte alls var gravid utan att barnmorskan skulle hitta ett tomrum och säga att men Jennifer vad gör du ens här?? Alex bara skrattade åt mig och tyckte jag var fjantig som inte kunde sitta still av iver och nervositet. Så vi började gå en promenad i området för att gå av oss mina myror i benen.

När vi väl kommer in hos barnmorskan så får jag lägga mig på en liknande sjukhussäng och hon lägger på gelé över magen. Här är jag nervös och sammanbiten som tusan haha. Alex sätter sig på en stol jämte mig och barnmorskan ber oss att kolla på skärmen på väggen. I samma sekund som hon sätter kameran? (ultraljudsmanicken) mot magen så dyker det upp en bild på ett litet litet barn/foster som sprattlar omkring, svankar och sträcker på armar och ben. DIREKT i samma sekund så börjar jag att skratta och tyckte att det var det sjukaste och vackraste jag någonsin sett. Jag har kollat mängder av videos på ultraljud på YouTube tidigare men det här var ju något helt annat. Där är vår lilla bebis. Hjärtat tickar och den rör på sig!

Jag har tidigare trott att jag skulle börja gråta vid ultraljudet (eftersom att jag gör det åt allt annat som är fint) men som sagt så började jag att skratta istället. Såpass att jag fick vända bort mitt huvud från skärmen i några sekunder för att barnmorskan inte kunde hålla manicken? still på min mage. Jag tror att det var lättnaden och spänningen blandat med chocken som gjorde min reaktion. Alex satt framåtlutad med armbågarna mot knäna, gapandes och utbrast: äe fy fan va coolt, titta vad den rör sig! Vi mätte nacken, tog några bilder och när vi skulle filma skärmen med mobilen så la den sig för att sova och rörelserna blev mindre. Efteråt berättade Alex att det verkligen var där och då som han kunde förstå på riktigt att det faktiskt lever någon i min mage. Men om jag ska vara ärlig så tror jag fortfarande inte att vi har förstått det helt, så overkligt men så fantastiskt! Och på Torsdag är det dags för ultraljud igen och denna gång RUL -Rutinultraljud :D

Kram Jen

​Snapchat bild till mina vänner strax efter inköpet av första babyplagget =)

Likes

Comments

Jag har tidigare nämnt att vi gjorde KUB- testet i v 12-13 men har inte gått in så mycket djupare på vad det är eller varför vi gjorde det, så här kommer det! :)

KUB är en fortkortning av kombinerat ultraljud och blodprov. KUB-testet är ett test för fosterdiagnostik där man undersöker om fostret har en eventuell kromosomavvikelse (tex Downs syndrom). Testet ökar inte risken för missfall och ger inte ett helt konkret svar utan mer en siffra på hur stor sannolikheten är för att det skulle finnas en kromosomavvikelse. 

Att göra KUB-testet är helt frivilligt. I vissa städer erbjuds man att göra det gratis men i vissa städer erbjuds det inte, utan man får då gå till en privat klinik och betala för att göra det. Vi blev erbjudna att göra KUB-testet eftersom att jag har bott/varit skriven i Stockholm de senaste åren och därmed betalat skatt (omedvetet) för att få göra kub testet gratis. Kub testet görs genom att man tar blodprover från mamman och mäter en specifik del av fostrets nacke via ultraljud utanpå magen. Resultatet av fostrets nacke, mammans ålder och svaren från blodproverna fastställer hur stor sannolikheten blir.

Jag och Alex tog beslutet att vi ville göra KUB-testet. Eller ska jag vara ärlig så var det nog mer jag som tog det beslutet. Alex har alltid varit lugn som en filbunke när det gäller stora beslut och när vi började prata om att göra testet eller inte så var han helt lugn och sa "Ja men allt kommer se jättebra ut Jenni, oavsett vad som händer så kommer vi ju behålla barnet och då behöver vi ju inte en siffra som egentligen inte kommer att betyda någonting för oss" ​Jag förstod helt hur han tänkte men jag ville lite mer än så. Jag ville se bebisen. Jag ville få bekräftat att jag verkligen var gravid, att den lille larven faktiskt hade ett tickande hjärta och att ​få en möjlighet att lära känna bebisen lite mer. ​Oavsett vilket resultat vi skulle få så såg jag ändå att all​ info skulle vara bra info ​och fanns det någon information som även skulle kunna få mina nya främmande mammanerver att lugna sig lite så ville jag även ta den chansen. 

KUB-testet gjorde vi alltså i Stockholm då jag först fick lämna blodprov från armvecket. Ca 5 glasbehållare tömdes och skickades på labb (kan lägga till att jag inte klara av nålar, glömmer av att andas och mår fruktansvärt illa vid nålstick) sedan åkte vi till Liljeholmen för att kolla på bebisen och göra vårt första ultraljud. Den känslan var helt sjuk och kräver sitt egna inlägg (kommer sen) haha.

När vi sedan fick svaret på posten en vecka senare så var vår sannolikhet så långt bort man kunde komma från en kromosomavvikelse och jag kunde slappna av lite att bebisen mådde bra och växte som den skulle.

Hur förhåller ni er till ett KUB-test, är det något ni har gjort eller tänker att ni skulle vilja göra?

Kram Jen

Likes

Comments

Nu har jag haft ca 2 veckor att skriva av mig de stora händelserna som kommer upp i början av en graviditet. Jag tänkte samla några av inläggen här så att ni nya läsare enkelt kan läsa om rubrikerna nedan. Det finns även en kategori- meny åt vänster i bloggen där ni kan klicka in er i dessa kategorier (obs bild här nedan så ej klickbar) eller om ni helt enkelt bara vill skrolla er igenom mina senaste sidor här på bloggen så missar ni ingenting :)

Gravid vecka för vecka video 1 (v17)

Gravid vecka för vecka v2 (v.18) Här berättar jag om hur jag har mått från att jag blev gravid fram till nu

​Kram Jen

Likes

Comments

Hej!

WOW, vilken fantastisk start på veckan att få bli Veckans blogg här på Nouw! TACK bästa teamet på Nouw, det är verkligen en stor ära! Jag tvekade ju lite i början om jag skulle blogga om graviditeten eller inte men de senaste veckorna har varit otroligt givande. Jag älskar verkligen att skriva av mig och att få möta er läsare med era tankar, funderingar eller förväntan är så roligt!

För er nya läsare som kommer in här pga Veckans blogg så heter jag Jennifer Klingvall och är 26 år gammal. Jag har en fantastisk pojkvän/sambo som jag har varit tillsammans med sedan 7 år tillbaka (vi gick samma högstadium, gymnasium och blev tillsammans när han var 18 och jag 19.) Vi har bott i Stockholm sedan 2011 där jag bland annat har jobbat som ansvarig för Marc by Marc Jacobs NK, butikschef för NKAccess och som stylist. Hösten 2015 började jag plugga till att bli Webbkommunikatör med inriktning på Sociala medier på Medieinstitutet i Stockholm som jag gärna berättar mer om, om det skulle vara intressant för dig :). Just nu, den här veckan flyttar vi ner från Stockholm till vår hemstad Halmstad då vi på Torsdag får tillträde till vår nya lägenhet, en kanonfin sekelskifteslägenhet på 93kvm i stan som jag ser så mycket fram emot att få visa er! =D

Utöver mina studier (som jag nu kommer att avsluta på distans i Halmstad) så driver jag mitt Instagram konto med 144.000 följare, den här bloggen Jenniferklingvall.se, min YouTube kanal där jag inriktar mig på hårinspiration samt att jag medverkar i YouTube serien Gravid vecka för vecka där jag uppdaterar i videoform varje vecka.. Jag jobbar även med ett nystartat företag som jag kommer att berätta mer om längre fram =)

Jag är gravid i v19 (går in i ny vecka varje fredag) så vi väntar vårt första barn i Januari vilket känns helt fantastiskt! Välkommen hit och hoppas att du också vill följa med på den här resan! =D

Kram Jen

Här var jag med i Nyhetsmorgon 4 Aug och visade lite sommarflätor :)

Likes

Comments