Header

Hej!

Nu är vi ju mitt i v.40 med bf om endast 3 dagar (!!!). Hur går tankarna nu och hur mår egentligen kroppen?

Jag hade förväntat mig att man de sista veckorna, framför allt om man går över tiden är fruktansvärt tråkiga och tunga. För mig så mår jag fortfarande bra vilket ju underlättar något enormt i en sån här situation men då jag hade hoppats lite på att mini skulle komma redan i v.38 så börjar vi bli otåliga här hemma fast att jag inte ens hunnit gå över tiden än. Det kan ju dröja ca 2 veckor till (vilket ändå låter ganska lite...)

För några veckor sedan gick två veckor lika snabbt som två dagar nästan. Jag hade dock en del saker som jag ville få fixat så som att tvätta upp minis och våra kläder, hinna köpa det sista, få klart mitt examensarbete mm så då kände man att tiden inte behövde springa iväg så fort. Nu har jag dock inga "måsten" kvar vilket gör att dagarna verkligen går långsammare. Jag tittar nästan aldrig på tv eller serier och har inte gjort det under den här graviditeten heller så det jag försöker sysselsätta mig med är att städa, tvätta, gå promenader, träffa familj/släkt/vänner eller gå ärenden i butiker. Jag har alltså svårt för att sitta still och försöker att underhålla mig själv så gott det går, även fast att det kan innebära tråkiga saker som att vika garderober eller att dammsuga fyra gånger i veckan.

Kroppen tycker jag mår bra! Jag känner mig inte sjuk som jag var till och från för 1-2 veckor sedan men fortfarande lite snuvig. Sover bra med ca 2 kisspauser per natt. Dock slinker det in någon natt kanske var 3:e dygn då jag är klarvaken hela natten och får noll sömn, då försöker jag sova några timmar på morgonen istället.

Vad som har blivit en del av vardagen nu är att ischiasnerven i höger skinka/ben strålar som en blixt genom benet flera gånger per dag. Det kan göra det svårt att gå ibland samt att det blir en hel del sprattel med benet och småskrik från mig haha. Antar och hoppas att det försvinner när han kommit ut =)

Minis rörelser är också betydligt hårdare och det kan kännas lite obehagligt att ha en så stark och nu "stor" bebis i magen. Ibland känns det som att han tar sats och försöker pressa sig ner & ut (ilar jättemycket i livmodertappen) eller att han får panik över hur trångt det är där inne och försöker boxa/sparka sig ut ur hinnorna. Då får jag försöka andas (men sitter ärligt talat mest och spänner mig och grimaserar haha) samtidigt som jag försöker hålla emot magen med händer för att stödja mot sparkarna. Därför tänker jag att vi båda är mer än redo för att han ska få komma ut i det "fria" nu :) Magen har även "landat" ordentligt mot låren haha vilket gör det svårt att sitta med rak rygg på en stol med benen ihop. Att då även luta sig fram över ett bord och äta är ett helt projekt i sig haha.

Annars så är jag lycklig och lugn med en stor längtan. Otroligt kär i min älskade Alex och vi båda ser fram emot vårt nya liv som kommer att äga rum om en väldig snar framtid :) 💗

Kram Jen 💗

Vi två i v.28 foto av @sannefemling

Likes

Comments

Heej!

Den här dagen har rullat iväg för fort så min frånvaro har tyvärr inte varit pga en bebis som ville titta ut!

Kan börja med att säga att jag vaknade upp inatt och var helt geeenomsvett och att min kropp var helt vit/röd flammig, blev sjukt förvånad över vart det kom ifrån? Kom på att jag drömt att Alex skulle köra mig till förlossningen och att jag hade satt nötter i halsen så att jag inte fick luft. Så i drömmen så sitter jag alltså i bilen och håller på att föda barn och dö samtidigt (undermedveten panik kanske, trots att jag känner mig så lugn?). Riktigt ruggig mardröm iallafall och jag fick gå upp och duscha vid 01.30 och slänga allt i tvätten. Det är nog första gången jag får en sådan fysisk reaktion av en mardröm och tankarna har vandrat till om jag faktiskt kanske låg på ett sätt som gjorde att jag kanske inte fick luft? Ingen aning...Idag började jag därför dagen med att tvätta upp allt från inatt.

Blev sedan en runda på stan i några timmar :) Något som jag funderar på att köpa är en ring till mig själv efter förlossningen :). Som en liten klapp på min egna axel att jag har tagit mig igenom de här 9 månaderna och även fött ett barn. Jag tror det är bra att göra saker mot sig själv som uppmuntran. Det behöver absolut inte vara att man behöver lägga pengar och köpa något fysiskt men att man på något sätt ändå visar uppskattning till sig själv efter att man gjort något bra. Tex om man har klarat av ett prov, en skoltermin, att ha fått en anställning, vågat säga upp sig eller vad det nu är som man har haft som mål. Har varit inne i lite olika guldsmedsbutiker men kommer att vänta med att köpa något då jag inte vet hur mycket mina fingrar har svullnat upp nu, så att jag inte köper fel storlek. Men den ringen kommer jag vilja bära varje dag, livet ut som en påminnelse för vår älskade mini :)

Kram Jen 💗

Den här lilla ringen med en minidiamant (svårt att få bra fokus) fick jag av Alex i 25-års present som jag önskat mig. Jag fullkomligt älskar den och bär den varje dag på höger ringfinger. Nu ska jag se vad jag hittar som kan passa till långfingret :)

Likes

Comments

Hej!

Ville bara kika in och önska er en härlig kväll :)

Här hemma har vi varit och storhandlat och bunkrat upp med ved så nu myser vi med pizza framför brasan. Får nypa mig i armen att vi har en fungerande kakelugn, mysfaktorn är verkligen på topp. Nu kommer Alex med kex och mjukost med olika smaker så nu ska vi bädda ner oss till en bra film!

Kram på er 💕

Likes

Comments

Hej!

Det är Söndag i v.40 och vi har startat dagen på ett sätt som en riktigt bra Söndag ser ut enligt mig. För mig är det här lite av en standard Söndag som börjar bli lite av en rutin hos mig och Alex sen vi flyttade ner till Halmstad. Vaknade upp av att Alex stod i köket och lagade lyxfrukost. Ägg & bacon, bananpannkakor med sirap, havregrynsgröt och nybryggt kaffe- vilken man! Eftersom att Alex åker till jobbet vid 05.30 varje morgon på veckodagarna så blir helgerna då vi äter en ordentlig frukost ihop med tända ljus vilket är riktigt mysigt. Så vi fick i oss en underbar frukost innan det blev dags för söndagspromenaden.

Åkte till Grötvik här i Halmstad och gick längst med vattnet, på översta bilden ser ni klipporna där Halmstads ungdomar hoppar från varje sommar trots att det händer olyckor och flera personer faktiskt har dött, så fruktansvärt tragiskt. Om sisådär 13-15 år lär jag vara en orolig mamma som funderar över om vår kille är där och smyghoppar eller ej. På nedersta bilden sitter jag på toppen en sommarkväll och det är verkligen en vacker utsikt! :) På just den platsen åkte jag och Sanne med våra skolböcker samma dag som vi fått våra betyg i 3:an på gymnasiet (7år sedan nu!) och brände alla våra böcker haha. Vi köpte med oss två engånggrillar, tog ur oss vad vi tyckte om allt plugg och brände sedan böckerna haha. Där finns det många minnen ifrån! =D

Några rutiner jag som jag hade som liten med min familj (mamma, pappa & syster) var att vi varje Fredag hade Fredagsmiddag ihop. Vi har alltid varit en familj som ätit varje mål tillsammans vid matbordet men just Fredagarna gjorde vi lite speciella. Vi lagade nästan alltid samma mat, pommes i ugn med köttbit och biarnaisesås. Jag och min syster hjälpte till att duka och mysig musik från Sara Brightman spelades i högtalarna på cd spelaren. På Söndagarna så var vi alltid ute och gick söndagspromenader längst med vattnet och trots att jag som trotsig 5 åring kunde få protesterande utbrott i hallen så minns jag det som att det alltid var lika spännande när vi väl kommit ut. Liknande rutiner kommer vi att vilja ha med vår lillkille eller om vi får fler barn. Några vardagliga saker som jag verkligen ser fram emot 😊💗

Kram Jen 💗


Likes

Comments

Heej!

Idag har mamsen varit i fokus då hon fyller år idag :) Tänk att hon snart blir mormor och min pappa morfar. Kommer nog att kännas lite konstigt att säga haha. Har även varit förbi på systembolaget med Alex, på K-rauta (lämnade tillbaka kökshandtag som jag köpte för någon dag sedan som inte kändes helt rätt) varit förbi Alex farmor och farfar och fick med oss hemmagjord lingonsylt hem (så gott!) samt att vi har spenderat eftermiddagen hos mina föräldrar med min släkt för att fira fina mamma.

Blev sedan en promenad till Hemköp för att hämta ut en amningskudde som jag beställde i veckan efter tips från er =) En del av er tyckte att amningskudde var ett fantastiskt köp, några hade knappt använt sin och några av er hade använt den till massa annat - men inte till just amning. Hittade den som jag har velat köpa tidigare på rea nu så kunde inte riktigt stå emot :) Får visa vilken det blev sen!

Så det har alltså varit en fullspäckad Lördag med andra ord, jag känner mig helt slut så nu ska vi bädda ner oss i soffan med täcke och kuddar och bara ta det lugnt. Gällande bebis update så känns det som att han verkligen försöker trycka sig ut men att det säger stopp där nere. Han pressar rumpan och benen upp mot revbenen och borrar huvudet ner vilket ger ilande känslor mellan benen. Men annars är allt lugnt :)

Hoppas ni får en härlig kväll!

Kram Jen 💗

På bilderna nedan var jag gravid i v.18 och var så stolt över min lilla kula 😍

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Nu när jag skriver det här så är det mitt i natten mellan Fredag & Lördag så jag får tidsinställa det här inlägget några timmar fram... Jag har legat och vridit mig i några timmar nu med en klarvaken bebis i magen så gick tillslut upp för att dricka lite varm mjölk och se om jag kan börja om efter att ha varit uppe lite.

Veckans Gravid vecka för vecka klipp kom upp ganska sent igår när jag och Alex åkte spontanrundor med bilen (åkte runt i mörk dimma och tittade på fina hus och beställde drive in från MAX, en riktig Fredagsdate om ni frågar mig haha) så klippet får komma upp här idag istället :)

Jag vill verkligen tacka för responsen gällande klippet fast att det bara har varit uppe så kort tid. Det började direkt att rulla in kommentarer på Youtube samt att många av er även har lämnat en kommentar här på bloggen om era egna amningsupplevelser efter att ha sett klippet. TUSEN TUSEN TACK! vad ni är fantastiska ✨. Jag känner mig betydligt mer peppad efter att ha läst era kommentarer bara några timmar efter publicering av klippet och det är en enorm lättnad! Sen får vi se hur allt går men ert pepp behövdes och jag är så tacksam över allt ni vill dela med er av! :) 💗

För er som inte har någon aning om vad jag pratar om ovan så kommer här veckans Gravid vecka för vecka klipp där jag pratar om tankar kring amning samt visar vagnen!

Kram Jen 💗

Likes

Comments

Fick den här frågan som är väldigt aktuell just nu så här kommer ett inlägg med mitt svar:

Hej!

Jag är lite nyfiken på hur du tänker angående RS-virus, magsjuka och allt annat som cirkulerar just nu när det är bf för dig. Kommer ni att stanna hemma från stan, och inte ta emot besök hur som helst? 😊
Kram och lycka till!

Hej!

Bra fråga! För er som inte hört något om RS-virus så har man varnat väldigt mycket om RS-viruset under den här vintern då det verkar vara starkare än tidigare år. RS-virus tar sig i uttryck som en vanlig förkylning till en början men spädisar (värst drabbade blir barn upp till 6 månader) är alltså extra känsliga mot detta virus som skapar ett segt slem som kan vara svårt för små barn att få upp då de bland annat har smalare luftvägar osv. Detta kan göra att spädisar kan behöva läggas in på sjukhus då de antingen kan ha väldigt svårt att andas eller att de slutar äta/dricka då de mest fokuserar på andningen. RS-viruset är väldigt smittsamt och smittas via närkontakt, pussar, kramar, nysningar osv och därför är det väldigt viktigt att barn inte kommer i kontakt med personer som är eller har varit förkylda sista tiden (man kan ju även bära på smittan via kläder osv utan att veta om det). (samlad info från 1177 och barnakuten.nu)

Svar:

Det här gör mig såklart orolig och ingenting som jag tar lättsamt på. Jag har läst (alltså gud vad jag läser överdrivet om allt) om senario där pappan åkt hem från bb efter en förlossning för att hämta saker, träffat folk och sedan inte fått komma in på förlossningsavdelningen igen för att det inte ska finnas minsta risk för att han bär med sig smittan in.

Jag kommer inte att bege mig ut på stan de första veckorna och gå i butiker eller åka till Maxi och storhandla med den lille. Däremot kommer jag att gå promenader ute så att vi får luft men inte åka till gallerior eller där det befinner sig mycket folk.

När det kommer till nära och kära så kommer jag (vi) att vara ganska hårda vilket känns lite jobbigt då jag vet att vi kommer att vilja att alla vi känner ska få träffa vårt allt. Våra föräldrar/familjemedlemmar är prio ett vid besök och sedan vänner. Vi kommer att prata med alla i telefon innan och berätta situationen och är de helt friska för besök så kommer de att få träffa vår kille efter att ha tvättat händerna noga och använt handsprit. Jag ser mig själv sitta beskyddande i soffan med mini och ropa: "Glöm inte tvåålen, och handspriten står där i köket" haha.

Sen kan man ju inte skydda de små liven från allt. Även fast man kanske gör allt "rätt" så kan ju saker hända ändå som man försöker skydda barnet ifrån. Vi kommer alltså inte att leva helt isolerade utan kommer att lyssna på magkänslan och gå efter sunt förnuft. Inte vara rädda att säga nej till besök om det inte känns helt tryggt men inte heller koppla bort omvärlden helt.

Hur tänker ni? Någon som har erfarenhet med spädis och RS-viruset?

Kram 💗


Likes

Comments

Hej!

Fredag och v.40 idag! Hur sjukt är inte det? :)

Här sitter jag med en livlig bebis i magen, jag känner tydligt hans svepande fötter på vänster sida av magen och rumpan som putar upp mot revbenen under höger bröst. Försöker tänka på att det snart kommer att vara helt tomt i magen igen... Inga sparkar, ingen hicka och undrar över hur det kommer att kännas. Kommer jag tycka att det är skönt eller kommer jag att sakna det?

Igår var jag och Sofia ute på en kvällspromenad och babblade av oss innan vi gick till hemköp och köpte choklad och glass för hela slanten haha. När jag sedan kom hem till Alex så hade jag börjat få kraftig värk i ryggslutet och starka regelbundna sammandragningar. Sammandragningarna gjorde mer ont än vad de har gjort tidigare veckor och jag tänkte på dom som säger att "du kommer att veta när det är dags, det kommer du känna i hela kroppen" så jag gick runt och försökte tänka om jag kände det där självklara, "nej.. här går jag och har ingen aning"... Började snegla på klockan vid varje sammandragning och hade 3 stycken mellan 20.00 och 20.18 vilket innebär 3 st med 6 minuters mellanrum. Började fundera om det kunde vara lättare värkar då det fortsatte så ungefär en timma till och Alex tror jag frågade mig var 10 minut: Kommer han nu eller? Kommer han nu? :).

Hoppade in i duschen mellan två SKAM avsnitt och tyckte att det hjälpte - vilket nästan gjorde mig frustrerad - NEJ! sluta inte göra ont för allt i världen tänkte jag och ville inte att det skulle avta utan att det istället skulle bli starkare. "Tyvärr" så kändes det mycket bättre och jag lyckades kort därefter somna. Idag vaknade jag upp efter ca 10 kisspauser under natten och med lika många förhoppningar om att jag önskade att vattnet skulle gå vid varje uppvak. Kroppen har dock inga känningar alls efter igår så att något skulle dra igång känns som bortblåst.

Vad jag tänker nu är att det jag kände igår troligtvis var förvärkar som gör att kroppen tränar men att det fortfarande kan vara ett tag till, till en förlossning. Det jag känner nu är att jag faktiskt längtar till smärta och att jag vill att jag ska ha ont haha. Men att gå lång tid innan en förlossning med dagliga förvärkar kan inte vara det roligaste och som jag förstår det så är det inte helt ovanligt.

Nu har jag precis varit ute på en timmes promenad så nu är kroppen ganska trött och tung. Annars mår jag verkligen kanon bra och har fått både mer sömn och mindre halsbränna den senaste veckan :)

Kram på er! 💗

Skrev ner lite saker för att inte glömma det sista vi ska packa ner i bb-väskan innan vi åker in =)

Likes

Comments

Hej!

Någonting som jag går och längtar efter här hemma förutom bebis är jeans och kläder i allmänhet som inte bara lyser gravid eller mamma. De senaste veckorna har jag inprincip gått i mjuka byxor och alex tröjor och jag känner att kläder kommer att få tillbaka sin älskade mening igen när gravidmagen är borta.. Jag är såå sugen på att köpa en helt ny garderob och mina byxor som jag har haft innan jag blev gravid ser mer ut som ett par försmå strumpbyxor som man håller upp och funderar på hur tusan ett par BEN har fått plats i de där? haha.

Jag kommer verkligen att vara snäll mot mig själv efter förlossningen och känner ingen press att jag måste komma in i mina gamla jeans direkt, eller att de ens måste passa överhuvudtaget i framtiden. Jag har alltid varit väldigt liten och känner inte att det skulle vara något negativt om det skulle stanna kvar eller läggas på några kilo från min startvikt. 11kg som jag har gått upp nu under graviditeten kanske inte behöver stanna kvar men ärligt talat så äger jag ingen våg och kommer inte att lägga fokus på vikten det minsta. Det viktiga för mig kommer vara att få känna mig stark igen, när kroppen är redo.

Därför känns det också onödigt att köpa något idag när jag inte ens vet vilken storlek jag kommer att vara i vår. Jag tänker att det kommer att vara flera månader, kanske även över ett år? då kroppen ständigt kommer att förändras. Min plan är att försöka använda de plagg som jag kan från garderoben under året som mammaledig och köpa lite nya mer bekväma (men fina) plagg som passar bra att ha i lekparken och som tål att smutsas ner och tvättas hundra gånger i veckan. Sen ska jag försöka spara pengar under året till ett klädkonto och när jag efter min mammaledighet går på en anställning så tänker jag mig en shoppinghelg då jag ska unna mig massvis med nytt inför jobbet, helt efter hur min kropp ser ut då. Känns bara som en evighet dit, men evigheter kommer tillslut dom också :)

Här kommer en drös med bilder från hur jag har sett ut de senaste åren 💗

Likes

Comments

Hej!

Hoppas allt är bra med er :) ✨

Har haft en lugn start på dagen utanför datorn. Sov ganska dåligt inatt med uppvak varannan timme och var uppe och åt frukost vid 05. Tog igen lite sömn på morgonen och har sedan bara kollat ett avsnitt av Dr Phil och varit ute på en promenad på 40 minuter - i ett område med stora backar kanske ska tilläggas haha :) (läs bebis kooom). Det fungerar faktiskt bättre att gå nu än vad det gjorde för 2 veckor sedan vilket jag jublar över. För två veckor sedan var det som att promenera med ett stenhårt tungt bowlingklot i magen och då sammandragningarna kom regelbundet vid minsta ansträngning så var det bara ett varv runt kvarteret som fungerade. Att jag idag kan gå 40 minuter förvånar mig då jag trodde att det skulle bli "värre" desto fler dagar som passerade, vilket det alltså inte har blivit :). Däremot får jag ibland strålande hugg ner mot högra skinkan bak och vänstra ljumsken fram och barnmorskan förklarade det som att det var ischiasnerven som tydligen finns både fram och bak. Lyssnade även på ett avsnitt från podden barnvagnspromenader (avsnitt 17) vilket var väldigt intressant.

De tog upp en fråga som gällde ett 6-årigt barn som var otroligt aggressiv, gick emot allt och konstant fick utbrott på mamman. Det man gav till svar var inprincip att det troligtvis hade att göra med att anknytningen mellan mamman och pojken under den första tiden då han var spädis kanske hade rubbats på något sätt vilket fick mig att lyssna noga med uppspärrade ögon. Att de kanske inte fick det där nära bandet redan från början och att det nu utspelar sig i att han gör revolt för att få 100 % uppmärksamhet. Så nu går tankarna kring hur fascinerande (och lite läskigt) det är att saker som händer tidigt, tidigt i livet - redan under de första veckorna som nyfödd kan ge sig i uttryck flera år senare.

Sedan har jag ätit lunch och tvättat och väntar nu på att Sofia ska komma hem från jobbet. Sen blir det eventuellt en promenix till med henne :)

Kram Jen 💗

Jag & mini just nu, inte helt lätt att sitta med datorn nu heller =) En riktig kanonkula!

Likes

Comments